Helt otroligt hur …

… fort denna vecka gått, känns som om jag knappt hunnit blinka … länge sedan det gick i sådan rasande fart, får säga att det känns både gott och läskigt … visst vill jag att tiden rusar, men inte i 500km/h … det är lite väl att ta i, eller hur? 😃

Efter stängning kom Rana och sa hej, så jag, hon och Fred tog ett par öl på kontoret innan min hemresa … väldigt, väldigt trevligt …

20160924_172703.jpg

20160924_172904.jpg

20160924_172939.jpg

… jag fick en känsla i butiken, där bakom kassan … en känsla som jag inte helt tycker om. Jag drabbades helt plötsligt av tätt på ordentlig seperationsångest, en ångest som gav mig ett ordentligt slag i magen och som om hjärtat slog trippelknutar. Fick en rädsla av mitt beslut … eller inte rädsla över beslutet, utan mer en rädsla över att lämna mina kollegor, att jag kanske aldrig någonsin kommer arbeta tillsammans med ett sådan superteam som vi är på Butterick’s i Köpenhamn. Tanken gjorde väldigt ont i min själ. Jag har absolut ingen seperationsångest av familjen, de finns alltid där … men man vet aldrig med kollegor.

Att ta beslutet att lämna den trygga tillvaron jag har, med fast jobb, lön, goa kollegor man alltid kan lita på och ha roligt med, både på arbete och privat … vi är som en familj, de är en sorts familj för mig … det är svårt och jobbigt. Tror jag kommer gråta floder den dag jag lämnar … nästan nu också när jag skriver.

Samtidigt vet jag att detta är något jag behöver göra, för att utvecklas mer och få nytt … plus att jag vill ju vara till 100% med The Bodyguard, för där börjar det också kännas mer och mer jobbigt att vara ifrån. Mycket jobbigt.

Jag hoppas jag gjort rätt för mig i livet för att allt ska gå bra där nere … det var det jag menade i början av inlägget … skönt att det går fort fram … men det behöver inte gå i 500km/h.

ÖgaMotÖga

Annonser

11 reaktioner på ”Helt otroligt hur …

  1. Du får göra som vi har gjort. Vårt skid- och båtgäng består av gamla – och mycket härliga – kollegor till oss båda som vi båda har jobbat med på ena eller andra viset. Alla är som sagt gamla (fast unga 😉 ) kollegor. Utom Karin, hon har bara jobbat med Jan-Axel (sin man), men hon får vara med ändå 😀
    Vi ses inte ofta, men åtminstone minst en gång per år.

    Ni får helt enkelt bilda ett Buttericks-gäng! 😀

    Liked by 1 person

  2. Du vet vad du lämnar men kanske inte riktigt vad du kommer till så klart att du känner lite så.Men vad skall du egentligen pyssla med där nere?
    Även vi läsare kommer att sakna dina arbetskamrater.TrötterDaniel,Spelevinken Fred och druvorna Agnes och Rana.Fin Söndag!

    Liked by 1 person

  3. Jag förstår absolut hur du känner dig! Men samtidigt förstår jag att du vill vara nära Bodyguard….och det är ju helt naturligt! Jag tror det kommer att bli jättebra 🙂
    Kram

    Liked by 1 person

  4. Man måste våga för att vinna, och våga gå vidare helt enkelt. Man vet vad man har och inte vad man får, därför är det naturligt med separationsångest, jag kände sådan också inför min flytt för en månad sedan – men jag har inte ångrat den, inte längtat tillbaka – fastän förra bostaden var fin.
    Allt blir bra ska du se!
    Och att tiden rusar brukar jag så här på höst och vinter tycka är bra, vi rusar mot en ny vår och sommar!

    Liked by 1 person

  5. Klart det är lite läskigt. Det är alltid pirrigt att avsluta det om funkar för att ge sig ut. Å spännande så klart!
    Så synd att jag inte passade på att svänga in till butiken när jag var i Helsingborg senast. Klantigt! 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s